Vi överlevde tågresan som tog 8 timmar, såklart två timmar längre än vad Lonely Planet hade räknat med. LP borde få underkänt i matte. Men tågresan bjöd på vackra vyer, resan från Kandy till Ella via Nuwara Eliya lär vara en av de vackraste i världen.
Vi styrde kosan upp i bergen för att fly den ständiga temperaturen på 37 grader i skuggan. Så rysligt kyligt som vi hade trott var det inte i Ella men vi klarade i alla fall av att sova utan varken aircon eller fläkt.
På nättena sjönk kvicksilvret ner till 20 grader men på dagarna steg det till runt trettio. Men vi lät inte det hindra oss utan pallrade oss bestämt mot Little Adam's peak för att njuta av utsikten över dalarna och bergen.
Vägen upp var svettig och varm men vårt största problem på vägen var inte svetten som rann utan den enorma kossan som stod mitt på stigen. Min hemort Ekenäs klassas visst som landet för Helsingforsare men trots det så är min kunskap om hur man hanterar en enorm ko obefintlig. Vi stod en stund och övervägde alternativen och sprätte sedan i väg i en sjujäkla fart förbi kon. Jag var väldigt orolig för att få en välkomsspark av kon (eller är det bara hästar som sparkas?) så hjärtat bultade rätt rejält. Man vill ju inte komma till akuten och berätta att orsaken till att man brutit benet är en spark av en ko liksom.
Kossan måste nog ha tyckt att vi var oerhört töntiga.
Vilka vida vidder och fina vyer!
SvaraRadera