Världens goaste

Gullighetstermometern skjuter i höjden när Asiaten, efter några timmars tupplur, plötsligt börjar nynna:

helan gar mmmmmmlej, helan gar, mmmmmmhej.

Mamma, jag tror han vill ha en snaps (och lite 'aborrensoppa').

Vilken dag!

Härritulivandes vilken sista dag vi fick i Trivandrum. På morgonen när vi skulle åka på utflykt till Neyyar Dam var det än en gång grymma svårigheter att komma på rätt buss. Folk pratar inte engelska och skyltarna är skrivna på sanskrit. Men efter en massa rådd, en genomsvettig tskjorta och en Asiat som höll på att gå upp i limningarna så kom vi på rätt buss. Efter ännu en galen busstur var vi framme vid Neyyar Dam, ett område omkring en enorm dam som innehåller bland annat Lion Safari park. Roligt namn med tanke på att några farliga lejon finns där icke bara elefanter, hjortar och någon tigerkissemiss.

När vi kom fram dit visade det sig att inträdet skulle bli tio gånger dyrare än beräknat eftersom ingen annan i hela delstadshuvudstaden Trivandrum besökte safariparken just den här dagen. Så snopna gick vi tillbaks till bussen och besökte ett rätt uselt akvarium på vägen och så bar det iväg tillbaks mot civilisationen.

Resten av dagen spenderade vi på en restaurang, ett internetcafé och på hotellrummet med Jurassic Park två. Vi var inställda på att halv tio på kvällen skulle vi checka ut och vara redo för vårt nattåg mot Chennai som jag hade fått för mig gick närmare tolv mitt i natten. Så du kan förstå vilken panik vi fick när vi jag nonchalant kollade biljetten klockan fem minuter över nio och ser att tåget avgår om 25 minuter. Gaaaahhhh!

Men vi småsprang och knuffades och hann i tid. Karma visade sig från sin bättre sida tack och lov!

Världens i särklass konstigaste toalett

Under vår resa här i Indien har vi stött på en hel del hål-i-golvet-toaletter och efter att ha rest runt i stora delar av Asien börjar man bli rätt bra på att sikta rätt. Men nu har jag stött på den konstigaste och nog snuskigast hittills. Toaletten var ett litet bås på 1,2x1 meter med en kran med hink i högra hörnet, ett hål i det vänstra och två märken för skorna i mitten. That's it.

Fick fråga några indier om detta var en toalett eller en plats där man tvättar fötterna. Dom log och fattade inget vad jag sa (detta händer i  över hälften av våra möten med indier).

Så jag tog skeden i vacker hand och använde toaletten och måste erkänna att balansen när man sitter på huk blir bara bättre med tiden eftersom man absolut INTE vill röra en millimeter av väggen av rädsla vad som finnas kan på indiska toalettväggar.

Tur att golvet lutade litegrann mot hålet i hörnet så när man kastade några skopor vatten så rann inget ut i korridoren.

Ajaj vad man saknar den rosa IDO toaletten där hemma i situationer som denna.

Precis som i Life of Pi

Under vår första dag i Trivandrum gick vi i boken Life of Pi:s fotspår. Det är nämligen den zoologiska trädgården här som inspirerat författaren till boken.

Och en massa djur fanns det att titta på; björnar, apor, elefanter, tigrar, leoparder, hippos, noshörningar mm. Synd bara att en del av djuren hade väldigt små burar och t.ex. zebran var skadad och kunde inte gå ordentligt. Lite oroväckande var det också att en av ormarna var läskigt nära att komma ut ur buren genom taket.

Det var rena turen att ingen tuppade av under den långa vandringen bland djurens burar eftersom man inte fick ta in några flaskor på området och den enda vätskan som fanns till salu var en pyttemugg med hett te eller kaffe - inte så lyckat i hettan. Vi klarade oss för vi tänjde på reglerna och tog in en flaska i alla fall. Regler är till för att brytas verkade de flesta indier också tycka för varannan gick med en flaska i handen.

Vi besökte i samma veva naturhistoriska museet och akvariumet. Så nu vet vi hur ett hippoembryo ser ut.

Överallt vi gick ville folk som vanligt ta miljoner bilder på oss men idag sade jag bestämt nej. Asiaten fick då ställa upp som docka. Börjar bli extremt jobbigt och påfrestande att vart man än vänder sig så tittar, pratar och pekar folk på dig och tar bilder på dig i "smyg" och folk börjar plötsligt tigga pengar och springa efter dig när du kommer. Förstår nu varför jag i alla fall skulle ha färgat håret mörkt innan jag kom hit. Sannerligen en nackdel med Indien.

Ett besök hos barberaren

Asiatens frilla började bli lite vildvuxen så en sen kväll i Alleppey satt han sig i frisörstolen för att få pälsen trimmad. 20 minuter stod frisören med saxen och klippte ner sidecutten till några millimeter. För besväret ville han ha 70 cent. Asiaten var en nöjd kund.

En tur genom kanalerna

På söndagen var det dags för någon man bara måste göra om man reser omkring i Kerala - att åka runt på kanalerna och sjöarna omkring Alleppey.

Vår rund tur tog hela dagen och inkluderade frukost och lunch på en restaurang som hade en örn som husdjur. Speciellt Asiaten blev väldigt förtjust i örnen trots att den nästan bajsade honom på skon.

Omgivningen var vacker, kanalerna omringades av massa palmer och risfält och vi såg en och annan vatten orm som simmade omkring. Tur att det var högt vatten, då vattnennivån är lägre sover kobror i hål i muren som kantar kanalerna. Huj.

Men att sitta (halvligga) i en båt i över trettio graders hetta gör att man blir sömnig och är inte helt säker på om vår paddlare och kapten Radju var så glad över våra sovstunder.

Allvarligt uttråkade

Tror lördagen var den tråkigaste dagen so far här i Indien. Det finns typ inget annat att göra i Alleppey än att åka ut i någon halvskranglig båt i stadens små kanaler och eftersom vår kanaltur var bokad till söndagen höll vi på att förgås i brist på saker att göra. Jo man kan ju gå omkring i trettio graders fuktig hetta men de stod vi bara ut med i en timme - sen var vi genomsvettiga.

Så hur genomled vi dagen? Jo Asiaten han sov och jag spelade Candy crush saga.

När Asiaten vaknade upp ur sin skönhetssömn drog vi till stranden där vi åt glass, friterade chilin, gyttjesmakande snäckor och tittade på folk och kameler.

Vi kom aldrig fram med bussen

Vi har nu efter många om och men kommit fram till Alleppey. Men resan hit var inte helt självklar.

Först fick vi vänta på bussen som var sen. Orsaken till att den var sen var att den reparerades (för vadå, tänkte vi?). Och sedan blev det en rivstart iväg ner för bergen och förare låg typ på tuten så öronproppar var ett måste.

45 minuter innan vi skulle vara framme händer något. En stor smäll kommer från bussens golv och jag trodde först det var en bilkrock. Men det visade sig vara däcket som exploderade. Alla indier i bussen gick ut och inspekterade. Och när vi såg att passagerarna ryckte på axlarna och hoppade på en ny buss förstod vi att vår buss inte skulle ta oss en meter längre mot Alleppey. Tur i oturen så exploderade däcket ett stenkast ifrån en taxistation så med lite hjälp av en snäll man fick vi en taxi som vi delade med tre australiensare.

Snipp snapp slut så var denna bussaga slut! Slutet gott allting gott. Godnatt.

En sista dag i teplantagernas himmelrike

Igår drog vi ut på nya äventyr och vek till vänster efter Munnar centrum. Ganska fort började vattenfall dyka upp på sidorna av vägen, både stora och så. En positiv sak med allt regnande är att vattenflödet är enormt.

Måste erkänna att jag är sjukt impad av vattenfall. Vet inte varför men kan stå och titta på ett hur länge som helst.

Längs med vägen visade vår rickshawförare Clemens oss kaffeplantor och inte ännu mogna kaffebönor. Vi fick också se pepparträd och sandal wood.

Mittiallt stannade Clemens vid vägen och Asiaten och jag undrade varför han stannade för att titta på kossor. Men det visade sig vara VILDA BISONOXAR!! Sjukt stora djur. Såg hemskt snälla ut om man bortser från de stora, rätt så skräckinjagande, hornen.

Vår slutdestination var Chinnar Wildlife Sanctuary. Där vandrade vi ut i djungeln för en två timmars rutt som kanske skulle ge oss chansen att se vilda elefanter.

Tji fick vi. Igen så såg vi bara bajs. Men längs med rutten såg vi fornlämningar (läs:stenhögar) från järnåldern och målningar på grottväggar som tros vara från tidernas begynnelse typ.

Under vandringen sken solen för första gången på tre dagar men vi hann bara lämna parken så började regnet falla igen.

Och det är på grund av det här ständiga regna det som vi nu beger oss vidare från teplantagernas Munnar till kanalernas Alleppey. Hoppas solen skiner där.

Så kom den där omtalade magsjukan på besök

Det är så typiskt att varje gång man skryter om hur bra man mår så blir man sjuk. Förra gången var det snuva, hosta och ont i halsen men på tisdagskvällen kom den omtalade indiska matbobban med hem från restaurangen.

Igår låg vi hela dagen inne och Asiaten var gullig och hämtade takeawaymat. Nu känns det bättre så nu ska vi ut på nya äventyr kring Munnar. Man tillfrisknar rätt snabbt när man vet hur många vattenfall som väntar runt hörnet.

Några frågor får svar

Måste erkänna att jag har hemskt dålig koll på hur många ni är som följer vår resa här på bloggen eftersom Google analytics krånglar. Få kommenterar, hoppas ni vet att om det är något ni undrar så är det bara att kommentera så svarar jag så fort jag kan.

Kom in lite frågor om livet på Perhentian öarna i Malaysia.

" HEJ! spenderade halva natten med att läsa igenom din andra blogg och faaasen vad jag vill till perhentian NU NU NU!! Var där för några månader sen och skulle stannat om jag inte hade dumma icke ombokningsbara flygbiljetter vidare.. Tack för inspirationen! Kommer definitivt följa er indienresa också! Undrar bara lite hur du/man gör med visum för att stanna och jobba i Malaysia (perhentian)? Krävs arbetsvisum, svårt att få, kostnader? känner mig lite vilsen. hur mycket ungefär har det kostat att leva där och hur får man betalt som divemaster?
tacksam för minsta lilla svar. kram och NJUT av att vara på resande fot igen! "

Det här med arbetsvisum i Malaysia är knepigt. Hade ett när vi gjorde tv-serien Mitt nya land och hela processen är knepig. Ska du ha ett arbetsvisum krävs det att du har en arbetsgivare som gör en massa pappersjobb plus att arbetsgivaren i egen hög person måste infinna sig med dig när du besöker myndigheterna. Alla jag vet på Perhentian jobbar olagligt, dvs arbetar där men har turistvisum. Du får som europeisk medborgare tre månaders visum när du landar. Ingen har haft problem med myndigheterna och de gör inte, såvitt jag vet, några stickprov. Man kollar mellan fingrarna helt enkelt. Om du gör flera visarun efter varandra kan de börja förhöra dig vid gränsen om vad du gör i Malaysia men det har inte hänt mig men jag har aldrig gjort flera visaruns än ett dvs stannat max sex månader i gången.

Att leva på Perhentian blir dyrt i längden. Dyrast är boendet, som du åtminstone betalar tio euro i dygnet för, då får du ett rum med fläkt, kallvatten, el under dygnets mörka timmar och ödlor på köpet. Boende är dyrare under högsäsongen maj till augusti. Maten kostar från 2,50 med dryck uppåt, det är dyrare att käka på lilla öns Long beach och billigast i byn. En flaska sprit kostar 5-6 euro, en öl runt 2-2,50. En flaska vatten kostar nästan en euro.

Problemet med att bo och leva på Perhentian är att lönerna inte når upp till kostnaderna man har med mat och husrum varje månad. Skulle säga att en divemaster i snitt tjänar runt 200-250 euro i månaden, mer under högsäsong, mindre i början och slutet av säsongen. Då jobbar du varje dag från 8-9 tiden till 18-20. Vissa firmor ger dig tre lediga dagar per månad andra en dag i veckan. Oftast jobbar divemasters i en lönepool med de andra divemastrarna eftersom det är få ställen som bara har en DM på jobb. Du får i regel två euro per dykare i lön, men om du jobbar i en DM-pool och din DM-kollega sitter på land delar ni, så du får en euro per dykare. Bra grej om man är ofta sjuk men annars kan systemet vara frustrerande. Har aldrig hört att någon frilansande divemaster eller instruktör har fått en baslön, det är väl bara de fastanställda som får det.

Perhentian har dåliga löner, men lönerna är generellt mycket sämre och arbetet många gånger mycket tungt för divemasters. De flesta blir instruktörer för att tjäna bättre pengar. En hel del instruktörer ser också DM:s som slavar och sätter sig högre i rang vilket gör att du som DM många gånger gör skitjobbet. Men jobbet som divemaster är, trots att det är tungt, roligt, du träffar massvis med folk och får lära folk och visa folk nya grejer.

Men någon miljonär blir du inte att jobba med dykning. Räkna alltså med en hel del utgifter trots heltidsjobb. Men istället för bra lön får du chansen att bo på en paradisö och dyka under hyfsade förhållanden.

Vill du göra din kurs och bli divemaster måste du först göra open water, advanced open water, rescue och emergency first response. En DM-kurs kostar runt 3500 ringgit, typ 900 euro och det rekommenderas att man sprider ut kursen på minst en månad. En del jobbar gratis för att bli divemasters men det rekommenderar inte jag, tror inte det lönar sig i längden, vissa kompisar har gjort det och är sen i princip användbara "slavar" för företaget för att göra vilka som helst arbetsuppgifter och det flertal månader i sträck.

Så om du är utbildad DM, åk till ön, hör dig för bland dykshopparna och häng lite på shoppen innan du börjar för att känna av stämningen och se hur arbetet går till. Lycka till :-)

Det fina i kråksången som frilansande divemaster är att man alltid kan sluta, byta arbetsplats eller ö om man inte gillar det.

Teplantagernas Mecka - Munnar

Efter Kochi drog vi vidare, tillbaks upp i bergen. Den här gången bar det av till Munnar, känd för sina teplantager. Här jobbar indier på plantagerna med en lön på drygt två euro per dag. Tänk på det nästa gång du dricker te.

På vägen hit såg vi massor av vattenfall och de ska vi titta närmare på imorgon. Men idag bar det upp till top station 7000 fot (2000+ meter?) över havet. Den ligger i delstaten Tamil Nadu medan Munnar är på Keralasidan så vi hann med två delstater på en dag.

På vägen red hälsade vi på hos ett gäng elefanter. Elefanthonan Shanti tog oss ut på en tripp i djungeln och vi matade henne sedan med ananas. Roligt, trots att det spöregnade.

På vägen tittade vi också på stora dammar, mera teplantager och drack otaliga koppar chai, dvs te. Det har regnat i princip hela dagen och ibland frös jag trots långa byxor, långärmad tröja, vindjacka och sjal. Hu. Det är runt 20 grader men när man är van vid 30-35 är 20 väldigt kyligt och allt regn gör ju inte saken bättre.

På den rätt smala vingliga vägen såg vi en ihopskruttad rickshaw. Den och dess berusade förare hade kört av vägen och fallit ner 10 meter ner. Föraren är allvarligt skadad men dog inte. Han hade en änglavakt, så ihopskruttad var fordonet.

Enligt vår rickshawförare Clemens är det sällan det händer olyckor trots att vägarna är smala och slingriga. Händer det något så är det mest plåtskador, sa han. Men på vägen tillbaks såg vi en buss som hade kört ner i branten med ena bakhjulet. Kul för passagerarna som stod och väntade vid vägrenen i spöregnet.

En dag i Kochi

Efter misslyckade elefantturen i Wayanad styrde vi kosan mot Kochi. Där åkte vi färja mot Fort Cochin för att se oss omkring i de gamla stadsdelarna från kolonialtiden.

Vi stötte på guiden och rickshawföraren Jojo som sedan tog oss runt ön i sin 'Ferrari' med 'natural aircondition'.

Vi tog oss en titt på de enorma kinesiska fiskenäten som sysselsätter sex man när det är högt tidvatten.

Just nu firar man Onam i Kerala och folk var upptagna med att göra blomsteruppsättningar som turisterna, några mer andra mindre, entusiastiskt fotograferade.

Jojo visade oss ett enormt träd, som härstammar från Brasilien och som portugiserna hämtat med sig. Trädet kallar indierna the rain tree, eftersom det funkar som ett paraply när det regnar, och the sleep tree för det är svalt och skönt att sova under dess enorma krona.

I Fort Cochin finns det hus där upptäcksresaren Vasco da Gama bodde och även kyrkan där han först blev begravd.

Sedan shoppade vi lite kryddor som var sjukt dyra men som luktade gott (och så var dom organiska).

Vi körde också förbi en strand som enligt Jojo var mycket finare förr i tiden före tsunamin. För mig känns det lite underligt att tsunamin i Indiska oceanen skulle inverka på Kochi som ligger på andra sidan kusten och vid Arabiska havet? Hmm.

Sedan tog vi färjan hem tillbaks, åt och drog ut och firade Onam med att lyssna på gräslig indisk livemusik och äta indisk snabbmat.