Vår första indiska tågresa

I skrivande stund ligger jag på läderklädd blå bänk, den mellersta av raden med tre sovbänkar på höjden. Bänken är ca en halv meter bred och det enda som hindrar mig att falla ner är två grova kättingar som också håller bänken på plats.

Ovanför fjällrävenväskan, som denna gång agerar huvudkudde, finns ett öppet fönster med fem horisontala metallkäppar som hindrar mig från att sugas ut av bara farten. Fönstren är guds gåva till andra klassens sovvagnar eftersom det visade sig att de tre fläktar som finns i taket är totalt värdelösa på att nå en hit under alla lager av sovbänkar.

Är lite förvånad över tågets hastighet. Trots att antalet vagnar är närmare tjugo än tio drar det på i en hyfsad takt. Skulle det inte vara för alla evighetslånga stopp här och där skulle man säkert vara framme mycket fortare. Nu tar ca 350 km omkring 10 timmar.

Stoppen är inte så kul. Förutom att den naturliga fläkten försvinner gör sig toalettlukterna sig påminda. Serru här i Indien uträttar man sina behov i toaletter utan golv, allt åker rakt ner på spåret. Och så klart samlas allt upp i olika rännor vid de större stationerna och så klart finns de rakt nedanför våra öppna fönster. Dessutom fylldes vagnarna av stora flygande myggor, du vet sådana där med grymt långa vingar. De hittade in då lamporna i vagnen var på och det var mörkt ute. En grön gräshoppa hade också hittat in till oss. Lagom mysigt att dela det lilla utrymmet som finns med en massa insekter. Speciellt för mig som tycker allt som rör sig och inte har päls (råttor och möss hör också dit) är sjukt läskiga.

Våra grannar som vi delar kupé med (om det ens kan kallas det när det varken finns dörrar, väggar eller skynken i hela vagnen) ska åka till Jodhpur. De tar tre dagar sa dom. Vi känner oss lyckligt lottade med våra tio timmar. Vill inte ens tänka på hur toan ser ut och framförallt luktar efter tre dagars användning.

Annars går de bra. Nu närmar sig klockan 23 och mängderna gubbar som går omkring och säljer chaite har försvunnit. Till och med de hysteriska indiska ungarna som tvingade mig att använda öronproppar tidigare har tystnat. Om fyra timmar är vi framme i Hospet där en taxi väntar på att ta oss till resortet i Hampi.