Idag har vi åkt vår första ordentliga busstur här i Indien. Den gick från Gangavathi till Bijapur. Där satt Asiaten och jag i en smockfull lokalbuss på en resa som skulle ta 6 timmar. Oturligt nog blev vi tvungna att sitta på bänken längst bak när vi startade. Ingen bra idé insåg vi efter fem minuters resa. Där skumpar det nämligen som mest. Och när vägen ser ut som en ost med hål i så kan du säkert föreställa dig hur det gick. Jepp, vi skumpa de upp en halvmeter i luften var 100e meter och det kändes mera som om vi satt i borgbackens gamla hederliga bergochdalbana.
Men senare på färden kunde vi byta platser och sedan satt vi majoriteten av resan på första parkett brevid chauffören.
Om man bortser skumpandet och alla skrikande, tiggande indiska kvinnor med spädbarn på armen så var resan rätt så gemytlig. Utsikten varierade från vackra solrosfält till män som lugnt satt eller stod och uträttade sina behov vid vägkanten. Massa fina grisar stod på ända med trynet nertryckt i rännstenen och kossorna tuggade gräs en halvmeter från körbanan.
Nästa gång vi trycker in oss i en buss är vi på väg mot Mumbai (Bombay) för de stora festligheterna kring guden Ganesh. Då ska vi sova i en svindyr buss eftersom alla tågbiljetterna var slut för flera dagar. Hoppas den resan inte blir som att sova som prinsessan på ärten. Det skulle svida eftersom biljetterna slukade en hel dagsbudget för två.
Angry Birds hittat dit också. :O
SvaraRadera