På lördagen vaknade vi tidigt eftersom bönropen började ljuda strax efter fem. Har inget emot bönerop i sig men att få ett hotellrum brevid högtalaren var inte så lyckat. I samma veva dog strömmen och generatorn slog på. Den visade sig också finnas under vårt fönster (suck) och var kopplad till en stark lampa i mitten av rummet som inte gick att släcka. En riktigt trevlig start på morgonen med andra ord.
Nåväl, vid sex steg vi upp, packade ihop väskorna och checkade ut. Men innan det var dags att lämna bergen ville vi besöka Wayanad Wildlife Sanctuary. Så vi hoppade på bussen och kom fram till platsen. Vi betalade en jeep för att ta oss in på området där vilda elefanter, björnar, leoparder, hjortar och 22 tigrar lever.
Det låter bra va? 22 tigrar. Man väntar sig värsta vilda västern action å la Djungelboken.
Men allt vi fick var nackspärr och ont i rumpan. Vägen var så obeskrivbart dålig att jag i något skede undrade om vi betalt för att se vilda djur eller för ett spontant åk i en bergochdalbana. Man fick med alla krafter försöka hålla i sig och försöka att inte slå huvudet i taket och tillika spana efter vilddjur i den buskiga terrängen SAMTIDIGT som du håller både kameran och pekplarran redo för det ultimata bildbeviset.
Allt detta för inget. Det enda beviset vi fick på att elefanter brukar hålla till där i bushen och att detta inte var ett skämt för att lura oss på pengar var två stora högar elefantbajs.
- They were here this morning, sade guiden.
Tack för det tänkte vi och förbannade oss för att böneropen inte hade fått oss att lyfta rumpan ur sängen liiiite tidigare.
Bättre lycka nästa gång.
Synd att ni inte fick se elefanterna eller andra djur.
SvaraRadera