Tär resandet på relationen?

Vi har ju rest tidigare ihop, Asiaten och jag. Vår första resa tillsammans var för två år sedan och då drog vi till Indonesien.

Men folk varnade mig innan vi drog att det kan vara påfrestande för ett förhållande att semestra i Indien. Den totalt annorlunda kulturen med män som stirrar och flirtar var något som kunde skapa problem, fick jag veta.

Men måste säga att jag inte finner de indiska männen så störande. Kan hända att det beror på att Asiaten tas som indier på många ställen och att männen därför är lugnare. Eller så får min uppenbarelse inte männen i varken Indien eller Sri Lanka att gå bananas helt enkelt. Visst har man fått en hel del tjusiga komplimanger, men Asiaten har tagit de med ro. What a lucky guy you are, har han fått höra många gånger.

Trots att Asiaten och jag inte riktigt ligger på samma nivå med vårt resande (Asiaten har börjat få myror i byxorna, vill jobba och stadga sig medan jag ännu njuter av att vara på resande fot) så har inte resandet fått oss att glida isär, snarare tvärtom.

Vi matchar varandra rätt så bra har jag insett under resans gång. Jag känner Asiaten så bra redan att jag vet hur jag ska ta honom när han blir upprörd, frustrerad och arg medan han är värsta chillidillen när jag håller på att gå sönder av stress. Win-win med andra ord.

Känner själv att tre års resande har börjat ta på krafterna och tror en paus nu efter denna resa kommer sitta riktigt fint. Jag njuter kanske inte lika mycket av själva resandet som för två år sedan och finner mig själv många gånger dagdrömma om vänner, familj och vardagliga sysslor hemma i Finland.

Så det blir Finland för oss efter detta. Asiaten är i sitt ässe och jag tycker det är helt otroligt att en så fin man som Asiaten vill lämna sitt vackra varma hemland med vänner och familj för att vara med mig i köldens rike på andra sidan planeten.

Men ännu ska vi spendera några veckor i Asien innan det blir dags att tänka på refrängen.