Gillar.inte.Chennai

Jag har alltid kallat Phuket (puke it) för helvetet av resmål men efter att ha besökt Chennai så står Phuket inte lika självklart i topp över platser man ångrar att man besökt.

Vi kom alltså fram till Chennai efter en supertågresa med humöret i topp. Men sen dalade det bara neråt.

När vi kom ut från tågstationen och ville åka och se lite sevärdheter möttes vi av en gata i kaos. En massa mänskor protesterade och skrek och området vimlade av poliser. Vi fick ingen rickshaw för biljettbåset stod av någon underlig anledning tomt precis som alla rickshaws. Inte fick vi betala för en taxi heller för försäljaren i biljettluckan var involverad i ett långvarigt och sannerligen högljutt gräl med en annan indier. På grund av att taxina på gatan skulle ha 350 rupies istället för 50 beslöt vi oss för att ta bussen.

Men på bussen kunde ingen engelska och vi blev avsläppta efter en hållplats och visade till en busstation. Trafiken är galen, lyften fylld med avgaser och svår att andas och temperaturen ligger på 35 grader. Hettan är extrem och våra tskjortor är redan genomblöta av svett. Busstationen är omringad av slum. Hus byggda av metallskivor, på gatan springer smutsiga nakna barn omkring, gamla gubbar och gummor utan tänder och vissa utan specifika lemmar tigger om pengar och det är sopor överallt. Vi söker frenetiskt efter rätt buss. Ingen pratar engelska och ingen vill hjälpa. Vid infon säger en man åt oss att ta buss 21H men på den bussen vickar bara konduktören och chauffören sådär på huvudet som alla indier gör och ser helt hjälplösa ut när vi vill veta om bussen går till Fort George.

Det blev ingen bussfärd, inget besök till Marina beach (en av världens längsta stränder) eller Fort George. Svettdropparna fick bägarna att rinna över. Asiaten och jag gav upp. Energin och viljan att se Chennai försvann.

Vi gick tillbaks till tågstationen, löste ut våra väskor och började vår resa mot flygfältet. Vi tänkte att där kan vi säkert fördriva de tolv timmar som återstod tills vi skulle flyga till Sri Lanka.

Men oturen slutade inte där. När vi kommer fram till terminalen visar det sig att vi inte får komma in tidigast 4 (!!) timmar innan planet avgår. Vi blev alltså tvungna att vänta utanför i 8 timmar i trettiofem graders hetta i stolar som fick svanskotan att värka efter fem minuter.

Suck och stön. Bör jag nämna att vi också var tvungna att betala tio gånger mer än normalt för att äta? Det fanns en billig canteen men det är inte så aptitretande att äta när kackerlackorna springer på golvet.

Till på köpet höll vi på att glömma pekplattan på flygfältet och incheckningen var, när den väl började en timme försent, superlångsam.

Tack världens alla makter för att vi får en paus från Indien nu och kan åka till Sri Lanka istället.