Sköna Sri Lanka

Vi har sol och jättevarmt (runt 35 grader varje dag), landet är rätt rent och sopfritt, mänskorna är gulliga (men vill inte ta bilder med oss tack och lov!), vägarna är i fint skick, maten är god... Tja, vi gillar't helt enkelt!

Gillar.inte.Chennai

Jag har alltid kallat Phuket (puke it) för helvetet av resmål men efter att ha besökt Chennai så står Phuket inte lika självklart i topp över platser man ångrar att man besökt.

Vi kom alltså fram till Chennai efter en supertågresa med humöret i topp. Men sen dalade det bara neråt.

När vi kom ut från tågstationen och ville åka och se lite sevärdheter möttes vi av en gata i kaos. En massa mänskor protesterade och skrek och området vimlade av poliser. Vi fick ingen rickshaw för biljettbåset stod av någon underlig anledning tomt precis som alla rickshaws. Inte fick vi betala för en taxi heller för försäljaren i biljettluckan var involverad i ett långvarigt och sannerligen högljutt gräl med en annan indier. På grund av att taxina på gatan skulle ha 350 rupies istället för 50 beslöt vi oss för att ta bussen.

Men på bussen kunde ingen engelska och vi blev avsläppta efter en hållplats och visade till en busstation. Trafiken är galen, lyften fylld med avgaser och svår att andas och temperaturen ligger på 35 grader. Hettan är extrem och våra tskjortor är redan genomblöta av svett. Busstationen är omringad av slum. Hus byggda av metallskivor, på gatan springer smutsiga nakna barn omkring, gamla gubbar och gummor utan tänder och vissa utan specifika lemmar tigger om pengar och det är sopor överallt. Vi söker frenetiskt efter rätt buss. Ingen pratar engelska och ingen vill hjälpa. Vid infon säger en man åt oss att ta buss 21H men på den bussen vickar bara konduktören och chauffören sådär på huvudet som alla indier gör och ser helt hjälplösa ut när vi vill veta om bussen går till Fort George.

Det blev ingen bussfärd, inget besök till Marina beach (en av världens längsta stränder) eller Fort George. Svettdropparna fick bägarna att rinna över. Asiaten och jag gav upp. Energin och viljan att se Chennai försvann.

Vi gick tillbaks till tågstationen, löste ut våra väskor och började vår resa mot flygfältet. Vi tänkte att där kan vi säkert fördriva de tolv timmar som återstod tills vi skulle flyga till Sri Lanka.

Men oturen slutade inte där. När vi kommer fram till terminalen visar det sig att vi inte får komma in tidigast 4 (!!) timmar innan planet avgår. Vi blev alltså tvungna att vänta utanför i 8 timmar i trettiofem graders hetta i stolar som fick svanskotan att värka efter fem minuter.

Suck och stön. Bör jag nämna att vi också var tvungna att betala tio gånger mer än normalt för att äta? Det fanns en billig canteen men det är inte så aptitretande att äta när kackerlackorna springer på golvet.

Till på köpet höll vi på att glömma pekplattan på flygfältet och incheckningen var, när den väl började en timme försent, superlångsam.

Tack världens alla makter för att vi får en paus från Indien nu och kan åka till Sri Lanka istället.

Sicken tågresa!

Är helt i extas. Trodde inte det var möjligt att i Indien av alla ställen ha en så awesome tågresa som Asiaten och jag har haft från Trivandrum till Chennai.

Och nej, jag är inte sarkastisk, denna tågresa har varit top noche. Vilken sjujäkla tur att vi inte missade tåget!

Detta tåg är ett tåg som inte stannar på vägen utan kör 895 km i ett sträck vilket innebär en massa:
- om sängar/kupéer är tomma när tåget avgår är det fritt fram att flytta. Asiaten och jag har alltså sovit ensamma i egen privat kupé eftersom andra klassens acvagn är mindre än halvfull
- inga chaiförsäljare eller andra mystiska typer hoppar av och på på stoppstationerna
- ingen rusar in i vagnen mitt i natten och skriker i telefonen eller är allmänt orespektfull
- toaletterna är i bra skick

Och paradisresan slutar inte här! Till på köpet fick vi nytvättade lakan (som luktade gott!), en yllefilt som var fräsch och en liten handduk. Klockan sju på morgonen blev vi serverade gratis (!!) morgonte med mariekex, klockan åtta kom en bricka med god varm frukost till kupén och under morgonen har te- och kaffekoppen fyllts på otaliga gånger. Vi blev också serverade godis och fick varsin flaska vatten. Allt gratis.

Jag AVLIDER. Kan inte alla tågresor vara såhär ruskigt bekväma? Skulle de erbjuda wifi skulle jag föredra att bo på tåg än på hostel!

Världens goaste

Gullighetstermometern skjuter i höjden när Asiaten, efter några timmars tupplur, plötsligt börjar nynna:

helan gar mmmmmmlej, helan gar, mmmmmmhej.

Mamma, jag tror han vill ha en snaps (och lite 'aborrensoppa').

Vilken dag!

Härritulivandes vilken sista dag vi fick i Trivandrum. På morgonen när vi skulle åka på utflykt till Neyyar Dam var det än en gång grymma svårigheter att komma på rätt buss. Folk pratar inte engelska och skyltarna är skrivna på sanskrit. Men efter en massa rådd, en genomsvettig tskjorta och en Asiat som höll på att gå upp i limningarna så kom vi på rätt buss. Efter ännu en galen busstur var vi framme vid Neyyar Dam, ett område omkring en enorm dam som innehåller bland annat Lion Safari park. Roligt namn med tanke på att några farliga lejon finns där icke bara elefanter, hjortar och någon tigerkissemiss.

När vi kom fram dit visade det sig att inträdet skulle bli tio gånger dyrare än beräknat eftersom ingen annan i hela delstadshuvudstaden Trivandrum besökte safariparken just den här dagen. Så snopna gick vi tillbaks till bussen och besökte ett rätt uselt akvarium på vägen och så bar det iväg tillbaks mot civilisationen.

Resten av dagen spenderade vi på en restaurang, ett internetcafé och på hotellrummet med Jurassic Park två. Vi var inställda på att halv tio på kvällen skulle vi checka ut och vara redo för vårt nattåg mot Chennai som jag hade fått för mig gick närmare tolv mitt i natten. Så du kan förstå vilken panik vi fick när vi jag nonchalant kollade biljetten klockan fem minuter över nio och ser att tåget avgår om 25 minuter. Gaaaahhhh!

Men vi småsprang och knuffades och hann i tid. Karma visade sig från sin bättre sida tack och lov!

Världens i särklass konstigaste toalett

Under vår resa här i Indien har vi stött på en hel del hål-i-golvet-toaletter och efter att ha rest runt i stora delar av Asien börjar man bli rätt bra på att sikta rätt. Men nu har jag stött på den konstigaste och nog snuskigast hittills. Toaletten var ett litet bås på 1,2x1 meter med en kran med hink i högra hörnet, ett hål i det vänstra och två märken för skorna i mitten. That's it.

Fick fråga några indier om detta var en toalett eller en plats där man tvättar fötterna. Dom log och fattade inget vad jag sa (detta händer i  över hälften av våra möten med indier).

Så jag tog skeden i vacker hand och använde toaletten och måste erkänna att balansen när man sitter på huk blir bara bättre med tiden eftersom man absolut INTE vill röra en millimeter av väggen av rädsla vad som finnas kan på indiska toalettväggar.

Tur att golvet lutade litegrann mot hålet i hörnet så när man kastade några skopor vatten så rann inget ut i korridoren.

Ajaj vad man saknar den rosa IDO toaletten där hemma i situationer som denna.

Precis som i Life of Pi

Under vår första dag i Trivandrum gick vi i boken Life of Pi:s fotspår. Det är nämligen den zoologiska trädgården här som inspirerat författaren till boken.

Och en massa djur fanns det att titta på; björnar, apor, elefanter, tigrar, leoparder, hippos, noshörningar mm. Synd bara att en del av djuren hade väldigt små burar och t.ex. zebran var skadad och kunde inte gå ordentligt. Lite oroväckande var det också att en av ormarna var läskigt nära att komma ut ur buren genom taket.

Det var rena turen att ingen tuppade av under den långa vandringen bland djurens burar eftersom man inte fick ta in några flaskor på området och den enda vätskan som fanns till salu var en pyttemugg med hett te eller kaffe - inte så lyckat i hettan. Vi klarade oss för vi tänjde på reglerna och tog in en flaska i alla fall. Regler är till för att brytas verkade de flesta indier också tycka för varannan gick med en flaska i handen.

Vi besökte i samma veva naturhistoriska museet och akvariumet. Så nu vet vi hur ett hippoembryo ser ut.

Överallt vi gick ville folk som vanligt ta miljoner bilder på oss men idag sade jag bestämt nej. Asiaten fick då ställa upp som docka. Börjar bli extremt jobbigt och påfrestande att vart man än vänder sig så tittar, pratar och pekar folk på dig och tar bilder på dig i "smyg" och folk börjar plötsligt tigga pengar och springa efter dig när du kommer. Förstår nu varför jag i alla fall skulle ha färgat håret mörkt innan jag kom hit. Sannerligen en nackdel med Indien.

Ett besök hos barberaren

Asiatens frilla började bli lite vildvuxen så en sen kväll i Alleppey satt han sig i frisörstolen för att få pälsen trimmad. 20 minuter stod frisören med saxen och klippte ner sidecutten till några millimeter. För besväret ville han ha 70 cent. Asiaten var en nöjd kund.

En tur genom kanalerna

På söndagen var det dags för någon man bara måste göra om man reser omkring i Kerala - att åka runt på kanalerna och sjöarna omkring Alleppey.

Vår rund tur tog hela dagen och inkluderade frukost och lunch på en restaurang som hade en örn som husdjur. Speciellt Asiaten blev väldigt förtjust i örnen trots att den nästan bajsade honom på skon.

Omgivningen var vacker, kanalerna omringades av massa palmer och risfält och vi såg en och annan vatten orm som simmade omkring. Tur att det var högt vatten, då vattnennivån är lägre sover kobror i hål i muren som kantar kanalerna. Huj.

Men att sitta (halvligga) i en båt i över trettio graders hetta gör att man blir sömnig och är inte helt säker på om vår paddlare och kapten Radju var så glad över våra sovstunder.

Allvarligt uttråkade

Tror lördagen var den tråkigaste dagen so far här i Indien. Det finns typ inget annat att göra i Alleppey än att åka ut i någon halvskranglig båt i stadens små kanaler och eftersom vår kanaltur var bokad till söndagen höll vi på att förgås i brist på saker att göra. Jo man kan ju gå omkring i trettio graders fuktig hetta men de stod vi bara ut med i en timme - sen var vi genomsvettiga.

Så hur genomled vi dagen? Jo Asiaten han sov och jag spelade Candy crush saga.

När Asiaten vaknade upp ur sin skönhetssömn drog vi till stranden där vi åt glass, friterade chilin, gyttjesmakande snäckor och tittade på folk och kameler.