En tripp ut i regnskogen

På lördagen vaknade vi tidigt eftersom bönropen började ljuda strax efter fem. Har inget emot bönerop i sig men att få ett hotellrum brevid högtalaren var inte så lyckat. I samma veva dog strömmen och generatorn slog på. Den visade sig också finnas under vårt fönster (suck) och var kopplad till en stark lampa i mitten av rummet som inte gick att släcka. En riktigt trevlig start på morgonen med andra ord.

Nåväl, vid sex steg vi upp, packade ihop väskorna och checkade ut. Men innan det var dags att lämna bergen ville vi besöka Wayanad Wildlife Sanctuary. Så vi hoppade på bussen och kom fram till platsen. Vi betalade en jeep för att ta oss in på området där vilda elefanter, björnar, leoparder, hjortar och 22 tigrar lever.

Det låter bra va? 22 tigrar. Man väntar sig värsta vilda västern action å la Djungelboken.

Men allt vi fick var nackspärr och ont i rumpan. Vägen var så obeskrivbart dålig att jag i något skede undrade om vi betalt för att se vilda djur eller för ett spontant åk i en bergochdalbana. Man fick med alla krafter försöka hålla i sig och försöka att inte slå huvudet i taket och tillika spana efter vilddjur i den buskiga terrängen SAMTIDIGT som du håller både kameran och pekplarran redo för det ultimata bildbeviset.

Allt detta för inget. Det enda beviset vi fick på att elefanter brukar hålla till där i bushen och att detta inte var ett skämt för att lura oss på pengar var två stora högar elefantbajs.

- They were here this morning, sade guiden.

Tack för det tänkte vi och förbannade oss för att böneropen inte hade fått oss att lyfta rumpan ur sängen liiiite tidigare.

Bättre lycka nästa gång.

Tatuering a'la Asiaten

Asiaten var uttråkad och tog till bläckpennan. Tur i oturen var att han inte skrev med tatueringsbläck eftersom gris råkade bli giss.

Dagar då man hatar Indien

Det finns dagar då man ångrar att man tog sin backpack och åkte hit till Indien. Lördagen var en sådan.

Varför?

- En bussresa som ska ta 4,5-5 timmar räcker över 7
- Du kan inte äta eller dricka i bussen eftersom bussen aldrig stannar länge nog så du kan gå på toa (oftast stannar de på platser där det inte finns en toalett och det är då du som kvinna önskar du hade en penis).
- ingen mat och dryck på hela dagen gör dig till en bitsk kärring med kurrande mage
- bussarna är små och trånga och du måste överleva med en indisk rumpa i ansiktet, eftersom bussen fylls till bristningsgränsen
- monsunregnet öser ner

Märklig reklam

Undrar hur många indier vet var Stockholm ligger när många tror att Europa är samma sak som England. Och för det andra, låt oss säga att man kunde pricka in Stockholm på en karta, hur många indier skulle ha råd med resan? Hmm.

Från stranden upp i bergen

Natten mellan torsdag och fredag spenderade vi i tåget. Den här gången i tredje klassens luftkonditionerade vagnar. Resan i sig var mera angenäm nu för i priset ingick filt, lakan och kudde. Men eftersom vi hoppade på mitt i natten var det en del att stå i innan vi hittade rätt. Visade sig att i samma veva hoppade också Smugglarkungen på, en karl som hade fyra resväskor fyllda med sprit med sig. I Goa är alkohol jätte billigt (en halvliter med öl kostar under en euro) och Smugglarkungen kommer säkert tjäna en rejäl hacka här i söder med de mängder med litrar som han släpade med sig. Oj hur det kluckade under bänken!

I Calicut stannade tåget för våran del och där hoppade vi på bussen upp i bergen, till Wayanad district. Kalpetta ligger 1000-1500 meter över havet och vägen hit var helt underbar trots att bussen såg ut att vara från krigstida Sovjetunionen och jag lider av höjdskräck. Längs med smala, dock bra asfalterade, vägar kröp vi uppåt med vackra vattenfall, mängder av gummiträd och regnskog på sidorna. Aporna tjattrade vid vägarna och i det skedet då vi såg en del moln nedanför oss kunde inte utsikten ha varit bättre.

Wayanad är inte turistigt alls trots att här finns ett naturreservat med goda chanser att se vilda elefanter, vattenfall och grottor. Här i Kalpetta finns tydligen ett annat turistpar förutom Asiaten och jag. Här finns få hotell, inga turistbutiker, ingen tourarrangör och inget att göra i byn. Så fredagskvällen den trettonde spenderar vi på hotellrummet, tittar på Discovery Channel och äter choklad.

Imorgonbitti får det muslimska böneropen klockan 6 väcka upp oss. Vi drar ut på safari tidigt för att ha större chans att få se elefanterna i det vilda. Sen drar vi antagligen vidare, söderut, mot Kochi.

En tur genom Goa

Beslöt oss för att ge Goa en rättvis chans efter vår gråa första dag.

Första dagen besökte vi Anjuna beach, populärt beach ställe som vanligtvis är proppat med charterturister men som nu var typ öde pga monsunperioden. Hemskt ställe. Försäljare drog i oss och vägrade lämna oss i fred, restaurangerna var dyra och maten blä. Inte vårt ställe alls.

Andra dagen vaknade vi upp i vårt guesthouse i Panjim (områdets högkvarter eller vad man ska kalla det) och efter sjukt god frukost hoppade vi upp på moppen och åkte till Old Goa där vi besökte fyra kyrkor från den portugisiska kolonialtiden. Sedan besökte vi Calangute beach (THE place om man är ryss eller turistande indier) och Baga beach. Vågorna var enorma och den röda flaggan vajade i vinden så vi höll oss på land. Tror inte jag skulle ha varit bekväm med att bada där oberoende, det räcker med att vara blond och ljushyad för att få allas blickar på sig.

Calangute och Baga var precis som Anjuna dyra och försäljarna obehagligt på. Nej, jag skulle inte spendera massa guldpengar på en strandsemester här. Och rekommenderar nog ingen annan att göra det heller. Risfälten kring områdena är fina men där stannar det. Kändes lite som en Cran Canariastrand men i Indien. Usch nej.

We came, we saw, we didn't like it.

Så bar det av mot Goa

Igår åkte vi nattbuss hit till gudomliga, host, Goa. Vädrets makter ogillar oss, det är grått och småregnar jämt.

Men bussresan hit gick bra trots att bussen var en timme sen. Vi trodde nästan vi hade missat den genom att stå på fel plats men så kom den! Synd att det inte var en Kaveri buss dock :(

15 timmar tog resan hit till Goa och airconen var kall som Lappland i januari.

Första intrycket av Goa är inte så bra. Men vi ska se om vi ändrar oss efter vår motorcykeltur imorgon.

Sista dagen i Mumbai

Sista dagen började vi med att köpa tågbiljetter för resten av resan. Det var en cirkus igen men gick helt bra tack vare hjälp av en snäll gubbe.

Sedan shoppade vi lite, hittade roliga 'mummi'-pyjamasar och blev antastade av en öronrengörare (tro det eller ej men tydligen kan man jobba med sånt också).

Tog de typiska bilderna på Taj Mahal Palace och Port of India och åt dyr pizza.

Gamla och nya bekantskaper

Idag mötte vi upp Keshav, som vi träffade ifjol på Perhentian i Malaysia. Med sig hade han sin kompis Mariana från Portugal. Tillsammans åkte vi ut till en av de mindre turistiga delarna av Mumbai och åt lunch.

Vi åkte med Mumbais pendeltåg - en upplevelse i sig. Folk som hoppar av och på i farten och dörrarna som står vidöppna hela tågresan. Var nära att jag inte hann av ett tåg eftersom jag kom sist och fick tränga mig förbi på ett lite otrevligt sätt för att inte lämna resten av gänget på perrongen utan mig. Men slutet gott allting gott.

På resan tillbaks till centrala Mumbai fick vi också se den berömda indiska slummen som porträtteras i filmen Slumdog Millionare. Man får riktigt ont i själen av att se hur folk kan bo i så fallfärdiga baracker med sopor skräp o skit runt husen. Tackade än en gång ödet för att jag föddes i Finland av alla världens hörn.

Idag inleds förresten firandet av guden Ganesh och det är musik, dans och partystämning bland alla hinduer. Stan kommer säkert vara smockad med folk när vi drar ut om en stund. Mera om det sen!

Hej Mumbai!

Har efter en mardrömslik och svindyr nattbuss (allt ska man utsätta sig för) kommit fram till Bollywoods Bombay som numera heter Mumbai.

Dagen började med tjock snuva och halsont och en taxi som tog tre gånger mera betalt än han borde. Men vi hittade ett någorlunda billigt boende här som ligger på gångavstånd till t.ex. Port of India.

Efter en hel dags vilande drog vi ut i stor stan som kryllar av människor. Råkade tappa bort oss  och hittade ett område med kött och grönsaksstånd i mängder. Dör låg fisken framme utan is (tänker aldrig äta fisk i det här landet) och flugorna omringade köttslamsorna. Men kändes genuint och oturistigt att vara i vimlet av vanliga Mumbaibor.

Sedan gick vi donkendöden till mötes och intog middagen på Mc Donalds. Dom serverar inget nötkött i Indien så det blev en Maharaja mac på kyckling istället. För att döva skuldkänslorna (man ska inte understöda enorma amerikanska snabbmatsställen och äta mat med tusen E-ämnen!) köpte vi en säck med ris åt en fattig mamma och dotter.

Roligt nog så har vi dessutom blivit erbjudna droger av tre vilt främmande män på gatan. Undrar just vad det säger om oss och vår utstyrsel (hippiebyxor) och männens fördomar (alla som bär en bralla med häng röker definitivt braj).

Han: hi guys, you want marijuana?
Vi: No thanks!
Han: something else? (Rabblar upp hundra olika bokstavskombinationer i stil med LSD)