Framme i Ella

Vi överlevde tågresan som tog 8 timmar, såklart två timmar längre än vad Lonely Planet hade räknat med. LP borde få underkänt i matte. Men tågresan bjöd på vackra vyer, resan från Kandy till Ella via Nuwara Eliya lär vara en av de vackraste i världen.

Vi styrde kosan upp i bergen för att fly den ständiga temperaturen på 37 grader i skuggan. Så rysligt kyligt som vi hade trott var det inte i Ella men vi klarade i alla fall av att sova utan varken aircon eller fläkt.

På nättena sjönk kvicksilvret ner till 20 grader men på dagarna steg det till runt trettio. Men vi lät inte det hindra oss utan pallrade oss bestämt mot Little Adam's peak för att njuta av utsikten över dalarna och bergen.

Vägen upp var svettig och varm men vårt största problem på vägen var inte svetten som rann utan den enorma kossan som stod mitt på stigen. Min hemort Ekenäs klassas visst som landet för Helsingforsare men trots det så är min kunskap om hur man hanterar en enorm ko obefintlig. Vi stod en stund och övervägde alternativen och sprätte sedan i väg i en sjujäkla fart förbi kon. Jag var väldigt orolig för att få en välkomsspark av kon (eller är det bara hästar som sparkas?) så hjärtat bultade rätt rejält. Man vill ju inte komma till akuten och berätta att orsaken till att man brutit benet är en spark av en ko liksom.

Kossan måste nog ha tyckt att vi var oerhört töntiga.

Pizzalyckan

Oftast kan det dom kallas pizza på asiatiska menyer inte klassas som en sann pizza. Det är liksom tjocka degklumpar med ketchup med någon skiva ananas, lite kött och ost. Smakar inte så värst bra, börjar svälla i magen på dig och när notan kommer får du hosta upp med en rejäl summa guldpengar för den misslyckade rätten.

Men ibland har du (och kocken) tur och det skapas en pizza med krispigt botten, lagom mycket tomatsås, fyllning och ost. Och när det händer, då är du i det kulinariska himmelriket.

Passande underhållning

Vad tänkte man riktigt när man valde att visa en film om en tågolycka på ett tåg som slingrar sig upp i bergen?

Inte ångestingivande alls.

En given orsak att älska Sri Lanka

Något vi verkligen har uppskattat här i Sri Lanka är all den goda maten. När du beställer, vad du tror är, en simpel rice and curry hämtar servitören åt dig upp till tio olika små rätter med ris. Och det är SÅÅÅÅÅ gott. 

Det är så gott så att jag var tvungen att gå en matlagningslektion och köpa enorma mängder kryddor. Så vänta er en riktig stor kulinarisk fest när vi kommer hem!

Tär resandet på relationen?

Vi har ju rest tidigare ihop, Asiaten och jag. Vår första resa tillsammans var för två år sedan och då drog vi till Indonesien.

Men folk varnade mig innan vi drog att det kan vara påfrestande för ett förhållande att semestra i Indien. Den totalt annorlunda kulturen med män som stirrar och flirtar var något som kunde skapa problem, fick jag veta.

Men måste säga att jag inte finner de indiska männen så störande. Kan hända att det beror på att Asiaten tas som indier på många ställen och att männen därför är lugnare. Eller så får min uppenbarelse inte männen i varken Indien eller Sri Lanka att gå bananas helt enkelt. Visst har man fått en hel del tjusiga komplimanger, men Asiaten har tagit de med ro. What a lucky guy you are, har han fått höra många gånger.

Trots att Asiaten och jag inte riktigt ligger på samma nivå med vårt resande (Asiaten har börjat få myror i byxorna, vill jobba och stadga sig medan jag ännu njuter av att vara på resande fot) så har inte resandet fått oss att glida isär, snarare tvärtom.

Vi matchar varandra rätt så bra har jag insett under resans gång. Jag känner Asiaten så bra redan att jag vet hur jag ska ta honom när han blir upprörd, frustrerad och arg medan han är värsta chillidillen när jag håller på att gå sönder av stress. Win-win med andra ord.

Känner själv att tre års resande har börjat ta på krafterna och tror en paus nu efter denna resa kommer sitta riktigt fint. Jag njuter kanske inte lika mycket av själva resandet som för två år sedan och finner mig själv många gånger dagdrömma om vänner, familj och vardagliga sysslor hemma i Finland.

Så det blir Finland för oss efter detta. Asiaten är i sitt ässe och jag tycker det är helt otroligt att en så fin man som Asiaten vill lämna sitt vackra varma hemland med vänner och familj för att vara med mig i köldens rike på andra sidan planeten.

Men ännu ska vi spendera några veckor i Asien innan det blir dags att tänka på refrängen.

Nästan anfallna av en vild elefant

Efter tre synnerligen misslyckade safariturer i södra Indien kom vi till Sri Lanka och trodde att loppet var kört. Aldrig skulle vi få se livs levande, vilda elefanter.

Men tydligen tyckte någon högre makt synd om oss och skickade oss till Minneriya National Park.

Och herregud så mycket fina, fabulösa, vackra, gulliga, snuttenuttiga och megastora elefanter det fanns där! Halleluja, vi såg inte bara bajs den här gången utan hundratal av de vilda bjässarna!

Mitt hjärta smalt. Jo de må döda mer människor än tigrarna men vilka fantastiska varelser de är.

Vi såg dem bada, äta, springa, tuta med trumpeten, dia sina små bebiselefanter och täcka in sig med gräs och jord. Vi stirrade i timtal. Speciellt den lilla tvådagarsgamla elefanten var poppis.

Men man fick inte komma för nära. Då sa pappa gigafant till och kom rusande med uppspärrade arga ögon mot jeepen. Och då blev det fart på chauffören!

Och vi såg inte bara elefanter utan också påfåglar, två illrar, två sorters apor, vilda oxar, rådjur och en jätteekorre.

Vilket safari!

Äta candy i Kandy

Kunde inte motstå rubriken. För vi gjorde faktiskt det, åt candy i Kandy men det var kanske inte riktigt på grund av den orsaken som vi övernattade där. Saken var den att vi missade vårt tåg och blev därför ganska illa tvungna att, likt Josef och Maria, söka härbärge för natten.

Men istället för att föda Guds son och få vise män att vallfärda och knacka på dörren till vårt fem euros rum med delad wc, handlade vi elefantsouvenirer och åt KFC (som var ruskigt äckligt, vad tänkte vi riktigt?).

Orsaken varför många kommer till Kandy är för att besöka templet som sägs ha en helig relik av självaste Buddha, nämligen en tand. Men eftersom Asiaten får nippor när jag nämner ordet tempel nöjde jag mig att ta bilder på stället från sjön. Alltid något.

På cykeln runt i Polonnaruwa

De flesta åker till Polonnaruwa för att titta på gamla tempel och stenhögar som någon gång för länge sedan var en plats för religiösa riter. Men eftersom vi redan hade tittat på en massa gamla tempel i Anuradhapura så skippade vi en förmiddag bland de antika stensamlingarna.

Istället erbjöd vår homestayvärd oss att gratis låna oss cyklar så vi kunde fördriva några timmar i väntan på vår elefantsafari på eftermiddagen. Vi cyklade runt, och det kändes kul att cykla för omväxlings skull, trots att kvicksilvret i skuggan låg på ca 37 grader.

Vi tog oss fram till en fabrik som gör möbler, tavlor och skulpturer i trä. Där visade de olika trädslag och hur man blandar ihop olika färger med lite trädflisor från ett specifikt trädslag och olika vätskor.

Jag blev sjukt impad av den stora trädklumpen som höll på att förvandlas till en elefant. Farbrorn som arbetade med elefanten var sjukt viktig med att vi båda skulle posa tillsammans med hans livsverk.

Asiaten fick också prova på att gröpa ut bebiselefanten som de jobbade på som bäst. Det påminde mig om slöjdlektionerna i lågstadiet. Minns att jag lagade en skål, men vart den tog vägen efter att jag tog hem den är en annan femma. Kanske gjorde sig skålen bäst i brasan. Tycker själv jag är hyfsat bra på många saker men att gröpa ut saker av trä är nog inte min bästa sida. Kanske lika bra.

Reserverad sittplats

All superb mat både i Sri Lanka och Indien börjar sätta sina spår på Asiaten. Hans mage ger honom nu rätt till ett säte reserverat för gravida kvinnor.

Äntligen lite strandliv

I Indien badade vi inte en enda gång antingen på grund av att hälften av havet var fyllt med sopor eller så var man tvungen att hoppa i med kläderna på med en publik bestående av tusen gloende indier. Inte så lockande med andra ord.

Du kan säkert gissa hur jag var i extas när vi styrde kosan mot Nilaveli, norr om Trincomalee på Sri Lankas östra kust.

Nilaveli är en liten by med en lååång vit sandstrand. Några kilometer från stranden ut i havet finns Pigeon island där man kan dyka och snorkla. Oturligt nog var dykningssäsongen över och sikten i vattnet kring två meter så vi skippade det. Men lågsäsong som det var betydde en tom strand utan folk och ett hotell där endast vi bodde.

Dagarna var soliga och temperaturen än en gång runt 37 grader. Att ligga och sola mitt på dagen var alltså uteslutet men badade gjorde vi. Sedan pustade vi ut i vårt luftkonditionerade rum när dagen var som hetast.

På kvällen åtnjöt vi en och annan kall öl och promenerade ensamma på stranden. Det enda sällskapet vi hade var tre fina hundar som Asiaten visslade på konstant.